Dansens karaktär
Stepp – eller tap dance – är en nordamerikansk konstform med ursprung i afrikanska dans- och rytmtraditioner blandat med influenser från olika europeiska dansstilar. Stepp var en av uttrycksformerna inom afroamerikansk kultur som även banade väg för blues- och jazzmusik.
Steppdansare har golvet och skorna som sitt instrument, där ljuden framkallas med hjälp av metallplåtar fästa vid skornas framfötter och hälar. Dansen bygger på rytmiska kombinationer och fraseringar och precis som i jazzmusik används synkopering flitigt. Stepp utövas både i form av koreografi och improvisation, antingen till musik eller a cappella.
Det finns olika stilar inom stepp, och den kanske mest välkända, rhythm tap, har starka kopplingar till jazztraditionen med fokus på musikalitet och improvisation. Inom stepp råder en slags helhetssyn där dansen är ett samtal som uppstår mellan ens ”själ” och fötter samt andra dansare och musiker. Det finns ett betydelsefullt uttryck som genomsyrar gemenskapen: ”Honour the Dance”. Dansens kulturarv är viktigt och djupt sammanflätat med dess historia, de gamla mästarna och dess rötter.
Stepp på Wcj
Vi håller regelbundet grund- och fortsättningskurser i stepp på West Coast Jitterbugs. På måndagar är det vanligtvis tap jam i källaren, en slags socialdans där vi turas om att improvisera. Wcj arrangerar också sedan 2017 den årliga Gbg Tap Weekend.
Stepp i världen
Stepp är absolut störst i USA, men utövas i alla delar av världen. På Tap Dancing Resources finns en kalender över olika internationella stepp-event.
Historia
Under 1800-talet kom två dansformer som format steppen: föregångaren buck-and-wing, en blandning av träskodans, jig och afroamerikanska rytmer, samt cakewalk, en yvig koreograferad och parodisk dans. Runt sekelskiftet 1900 myntades begreppet tap dance, som gradvis hade utvecklats från traditionell Irish Jig, där man bara gjorde rörelser från midjan och ner, till en mer följsam stil där hela kroppen användes. Engelsk och irländsk dans korsades med afrikanska synkoper och de rytmiska kombinationerna blev allt mer komplexa och svängiga.
1920- 40-talet betraktas som den rytmiska jazz-steppens guldålder. Den musikinriktade stilen rhythm tap tillerkänns John W. Bubbles. Han omformade dansen genom att anpassa sina steg till ett swingorienterat beat. Istället för att främst skapa ljud med tårna skapade han bastoner med hälarna och adderade ljud på oväntade ställen.
Många inflytelserika steppare ingick i The Hoofers Club, belägen i Harlem, New York. Här utvecklades många nya steg, eftersom den oskrivna lagen bland dansarna löd: ”Thou Shalt Not Copy Another’s Steps – Exactly.”
Efter andra världskriget hamnade steppen i en svacka. Den återkom dock på 1960-talet, tack vare gärningar av bland annat Chuck Green. Han var en Bubbles adepter och viktig i övergången till den samtida steppen. Green började med informella improvisations-jam där dansarna uppträdde med jazzensembler. På 1980- och det tidiga 90-talet fick steppen ett verkligt uppsving och är levande historia än idag.
Mer information om steppens historia:
